Ojojoj bloggen, vilken händelserik dag!
Idag har jag varit med om en nära-döden-upplevelse ska ni veta!

Planen hade vi klurat ut: jag skulle träffa Jennie och Lydia i Lindome, Lydia lite innan.
Normalt sett hade moppen (min gamle Blixten) varit My Knight In Shiny Armour, men slasken är ett problem faktiskt. Då brukar pappa erbjuda sig att köra. Men det är ju ingenting man vill be om, det ska ju helst komma som en räddande hand så han känner sig snäll.

Och min plan var så bra, alldeles osänkbar! Lika osänkbar som Titanic skulle det visa sig.

Jag (nonchalant): Just det, jag ska till Lydia sen.
Pappa: Va? Hur ska du dit då?
Jag:  Hmm...jag ska ta bussen? (ger en tuff blick som säger, vad trodde du liksom? ^o))

(En liten instickare här om hur det sedan skulle ha gått till: Pappa skulle känt enorma samvetskval för att hans dotter skulle få spendera sin kväll på en svettig buss, och säger: Nej men Julia, jag kör dig! Självklart!
oj vad naiv man kan vara...)

Pappa: Okej! Skönt, då slipper jag köra!
Julia: .................................

Och det var så Julias osänkbara plan sjönk på sin jungfruresa.


Nej, det blev buss istället. Och nu kommer det....Nu ni..

Del 1: Bussarnas Onda Plan

(1) Julia sätter på sin ipod, och märker att batteriet är slut. Hon går in till datorn och tänker vara lite teknisk och lägga in NYA låtar för en gångs skull.
(2) Misslyckas fatalt. Ringer Lydia och lipar och ber om experthjälp. Har tretton minuter på sig till bussen går.
(3) Har fortfarande inte lyckats få in låtar, och klockan tickar. Sex minuter kvar (=måste gå!!!)
(4) Ger upp och springer omkring i huset i panik och letar efter sina saker. Tre minuter innan bussavgång rusar hon från huset och sätter full galopp mot busshållplatsen.
(5) Orsakar syrebrist på busshållplatsen efter sitt mycket ansträngande 300-meterslopp, men hinner med bussen. Har dessutom hunnit sätta världsrekord i grenen Springa Till Ett Kollektivt Trafikfordon.

(6) Kliver på bussen och ser sig omkring. Går världsvant och sätter sig på en plats och stirrar helt apatiskt ut genom fönstret i tjugotvå minuter tills bussen nått Linnéplatsen. Där går hon av och huttrar sig igenom fem smärtsamt kalla minuter i väntan på 760.
Väl på 760 kastar hon en snabb blick över bussen och slår sig ner brevid vad hon tycker ser ut som en oskyldig kille i mössa.
(7) Märker att killen bokstavlig talat tar upp 1.25 säten, vilket lämnar 0.75 åt henne själv.  Hans armar orsakar dessutom en smärre katastrof i befolkningstäthet på de redan smala sätena. Kastar en irriterad blick åt vänster och stelnar till mitt i en rörelse då hon märker att.....
(8).....hon har satt sig brevid en helt livsfarligt hotfull hårdrockare!!!! (!!!!!!!!!!)
(9) Tar med darrande händer upp mobilen och börjar frenetiskt intervjua Cecilia för att undkomma ett grymt öde, samtidigt som hon börjar känna en mystisk odör komma svävande från vänster. Fanken, tänker hon, har han inte duschat, Rocky?
Efter en halv evighet blir två tomma säten på andra sidan bussen lediga. Julia tar sig snabbt över dit och sätter sig med bultande hjärta och skattar sin lyckliga stjärna för att hon överlevt. Rocky blänger misstänksamt mot henne, och Julia låtsas som att det regnar.
(10) Missöde nummer två inträffar. Rocky går naturligtvis av en hållplats efter Julias mirakulösa räddning, och det är då fara Nr 2 kommer på bussen. En tant i sina bästa år som inte har duschat sen hon föddes. Dessutom har hon ätit snus till frukost, lunch och middag i tretton år och har därför en förgiftande andedräkt. Julia börjar lida av syrebrist och sticker diskret in näsan i jackärmen och överlever på så sätt hela vägen till Varvsvägen i Lindome. Undertiden hostar folk till höger och vänster, ovanför och nedanför, bakom och framför. Vinterkräksjuka demoner har invaderat bussen, men tack vare sin knivskarpa hjärna och ofattbara sinnesnärvaro överlever Julia mot alla odds.

Del 2: Lindome Går Till Attack

(1) Julia börjar sin vandring upp för Lindomes högsta berg: Mount Kyrkbacken. Hennes plan är att springa de många metrarna upp till Drakens boning...förlåt, jag menar Lydias.
(2) Hotfulla figurer hindrar hennes väg, och Julia tvingas sänka farten till knapp styrfart. Rackarns...
(3) Groteska skuggor hopar sig i skogen omkring henne, och skräcken greppar sin kalla hand runt hennes hjärta.
(4) Julia blir skrajare och skrajare, och försöker desperat hålla takten med tjejerna framför vars ben plötsligt växt med tre och en halv meter. De går supersnabbt. Till slut är Julia ensam, och det är då de kommer. Vargarna. Hon ser dem i ögonvrån, med gula ögon och blottade huggtänder, och de morrar åt henne...
(5) Med andan i halsen når jag räddningen där Aleksandra öppnar dörren och räddar mig från ett öde värre än döden.

Jag vet iallafall en sak...jag åker aldrig buss till Lindome igen!



EDIT: Jag erkänner. Jag har nog överdrivit lite. Det fanns faktiskt inga vargar i skogen.