Min kusin tipsade mig om en film som han hade sett härom dagen- 127 Hours. Igår efter att jag avslutat mitt skrivande satte jag på den filmen (istället för Requiem..det får bli en annan dag). Den var bara en och en halv timma lång, men gud vad jag blev fängslad...

Filmen handlar om ingenjören och äventyraren Aron Ralston, som på sin fritid gillar att utforska kanjoner och bergsprickor. En helt vanlig dag skulle han ut, och han var osäker på vart, så efter lite research gav han sig av mot Blue John Canyon. Ingen visste vart han var på väg.
Blue John Canyon är en så kallad "slot-canyon" i Utah, väldigt avskuret från civilisationen.
Efter att ha påbörjat sin klättring genom kanjonen, inträffade en olycka. Ralston klev på en stenbumling som verkade sitta fast, men när han hävde sig över kanten för att släppa taget och landa på marken nedanför, så släppte stenen. Aron föll handlöst ner mot kanjonens mark, och likadant gjorde stenen. På vägen ner fastnade Arons hand mellan stenen och berget, och kilades berghårt fast utan att han kunde röra sig därifrån.

Med sig hade han en billig fickkniv, rep, en ficklampa, en videokamera, en digitalkamera, en vattenflaska och mat för en dag. Hur skulle han ta sig därifrån? I tron om att han skulle dö spelade han in videoklipp ifall någon skulle hitta honom.

Eftersom jag vill att ni ska se den för att den var väldigt bra, så säger jag inte hur han lyckades ta sig loss, för det gjorde han.

Efter att jag sett filmen var jag som sagt väldigt imponerad av Arons historia, eftersom den faktiskt är sann. Filmen är en biografi av Arons timmari kanjonen. Jag hittade en dokumentär på Youtube om Aron efteråt, och den tittade jag också på. Sjukt bra!

SE DEN!

 
 Bild från Arons riktiga videofilm (ej från filmen 127 Hours)