Just nu känner jag att jag är väldigt lyckligt lottad inom arbetsbranschen.

Jag har ett jobb som jag trivs äckligt bra med, ett jobb som jag också trivs med, och ett jobb som jag inte arbetat så mycket inom tidigare. Men det jag gjort var väldigt kul.

Nu har jag fått erbjudande om jobb som jag tror (om jag nu får det) kommer passa mig väldigt bra. Jag vill inte "jinxa" det, men det involverar organisering, punktlighet, och noggrannhet. Ni som känner mig, visst låter det väl ändå ganska bra? Jag ska prova på jobbet en dag, och hoppas intensivt på att de som bedömer anser mig vara lämplig för jobbet. Jag riktigt känner hur jag hoppas och hoppas, för jag tror att jag hade tyckt att det var så kul!!
En ny utmaning!
En utmaning som jag tror hade utvecklat mig väldigt mycket!

Ååååh, goa vänner, hoppas med mig är ni snälla! (L)

Eller hoppas förresten....man är sin egen lyckas smed, så det är upp till mig. Nu jävlar ska jag ge järnet och få det där jobbet!!!!! HOPPAAAAAAAAS!!!!

Idag var det hemtjänstjobb för hela slanten som gällde.

En sak är säker, och det är att jag inte är van vid att gå upp halv sju på morgonen! Förfärligt tidigt. Vidrigt.
Men jobbet är kul, även om de var lite stressigt idag. Det var faktiskt så stressigt att jag just nu ligger helt utslagen på min soffa och väntar på bättre tider.
Ett par avsnitt av Grey's Anatomy har gjort mig sällskap. Välbehövligt känner jag.

Igår var det fysträning. Vad som har förvånat mig alla två gånger jag varit med på den sen jag kom hem, är att det faktiskt är riktigt kul. Vad har hänt? Jag tycker inte det är kul med fys. Jag! Kul? Fys!?
Men kul är det iallafall. Igår var det extraordinärt kul, särskilt en gång.

Man skulle ha en kompis på ryggen och göra knäböj. Själva den övningen är inte jobbig om man inte råkar komma liiite för djupt, för då kommer man liksom inte upp igen. Jag råkade visst komma över den där gränsen en gång, och känner lite halv panikslaget hur knäna viker sig. Rygg-kompisen hoppar av min rygg, och lyckas på något vänster få in sina armar under mina och rädda mig från att ramla i golvet! Fattar ni hur sjukt snabb hon var på att hoppa av eller?
Jag kan inte ens beskriva hur gärna jag hade velat se det i repris! Jag kan inte heller beskriva hur mycket vi flabbade. Till och med tränarn drog lite på munnen!


Ooh. Det luktar bacon. Verkar som om Bättre Tider redan är på ingång!
Gotta go, byye
HÄ'PPÅER

Idag begravdes min älskade farfar.
84 år gammal och helt klar i huvudet, trots att kroppen inte längre orkade med.
"Nu orkar jag inte mer" sade han för några veckor sedan, och somnade in under natten.

Jag och mina fem kusiner hade fått ett väldigt hedersfyllt uppdrag. Tillsammans bar vi kistan från kyrkan till graven. Det hela var väldigt fint, och bakom oss tågade de ca 100 andra gästerna, familj, vänner och bekanta.

Det är underligt det där med begravningar. Det är som att hela släkten liksom kommer varandra närmare bara för att någon försvinner. Det kändes väldigt fint att få dela en sådan händelse med mina kusiner, och känna att alla var där för varandra.

Nu har vi just varit och tittat på graven, när den är stängd. Den är helt överbelamrad med blommor, fantastiskt fint. Jag är alldeles tung i huvudet efter alla tårar. Ska lägga upp en bild senare på hur vacker farfars grav blev.

Vila i Frid, Farfar
Vi ses

Sitter hemma med huvudet fullt av tankar. Misstar nervositet för magont och grimaserar. Vet varken ut eller in.
Vad ska man förvänta sig? Hur ska jag göra? Är det svårt?
Strida strömmar av frågor forsar genom medvetandet. Svara!
Gått som i trance hela dagen. Skyller på trötthet. Hör själv att det inte är sant.
Orkar inte förklara bara. Inte varje gång. Det får räcka med att förklara i omgångar.
Tur man har förstående människor i sin närhet.

Igår hårdstartades årets innebandyträning upp med hela 1,5 timmars fys, exklusive uppvärmning.
Efter intervaller, 60-meterslopp, armhävningar, rygglyft, idioten, vadhävningar, benböj och diverse tortysmetoder har jag nu en jämnt spridd smärta över kroppens alla muskler.

Jag älskar känslan när man har tagit ut sig ordentligt! Och jag är inte ironisk.
Enda muskelgruppen jag kände som eventuellt var en gnutta bättre tränad än mina andra "muskler", det var ryggen.
Att backpacka har sina fördelar! ;)

Om man kommer hem sent en måndagskväll och finner en spindel lika stor som din högra fot på hallgolvet, vad gör man? (What would Jack do?)

Bura in den jäkeln!

Rubriken ovan representerar det motto jag levt efter i en månads tid, lite drygt. What would Jack do?

I alla svåra situationer ställer jag mig denna fråga, och följer troget svaret jag finner.
Låt mig demonstrera:

"Heeelvete, kaffet är slut...vad gör jag nu då? What would Jack do?"
- Jack skulle druckit Rom. Check.
"Damn, dörren gick i baklås och jag kommer inte in i mitt hus. What would Jack do?"
- Gå in i någon annans. Check.
"Jag vill ha pizza, men pizzagubben är inte där....What would Jack do?"
-Sno en slice! Check.
"För f****an...apsatan har snott mitt öga igen!! What would Jack do?"
-Skjuta eländet och ta det tillbaks. Check.

Efter att ha följt mottot troget och helhjärtat under min luff, fann jag min lycka i en butik i Berlin. Där hade Jack väntat på mig i flera veckor, innan jag hittade honom!!







Nu till ett aktuellt problem:
"Rackaaarns, har inte rört på mig på evigheter. Känner mig som en soffpotatis. What would Jack do?"
-Men bara SPRING då ditt lata stycke!!!!

Hmm....njaee...vi får väl se.

Dagen kan med lite fantasi närma sig perfektion, på sitt eget normala vis. Sent uppvaknande, hemmaspa, kvalitetshäng, kulturkalas och Daniel Adams Ray.

Att jag som göteborgare aldrig tidigare besökt Göteborgskalaset (Kulturkalaset) är en stor skam i sig. Så mångkulturellt och så mycket roliga saker att se på, vad har jag hållt på med egentligen!? Nu har jag dock lärt mig min läxa, och nästa år ska Kulturkalaset besökas flitigt om tillfälle ges. Ironiskt nog hittade vi holländska Poffertjes som vi åt. Så underligt att jag för en månad sedan aldrig hört talas om det någonsin, och nu har jag hittat det två gånger i olika länder.

Det är alltid så. Man besöker en plats, och strax efter hemkomst stöter man på något som kan förknippas med den platsen. Det slår inte fel!

Nu ska jag sova. Sömn har varit något av en bristvara under min tid på resande fot, varför jag nu sover varje ledigt ögonblick. Idag till exempel, var jag millisekunder från att somna stående framför scenen på Kungsportstorget. Tur för mig att en vaken vän kunde puffa till mig, annars hade jag väl vaknat förvirrat på skiten asfalt.
Var förresten något alldeles vansinnigt kul att träffa min goa vänner igen, vissa visade tydligt samma känsla, vilket värmer i hela kroppen! Vad hade jag gjort utan er?

Efter att ha kollat igenom alla 1700 bilder kan jag konstatera att 80% är skit, 15% har högst oklart motiv och 5% blev bra. YESS!

Jag kan även konstatera att 100% av bilderna på mig mest liknar en uteliggare med svåra sömnproblem. Bortsett från den sista bilden, som jag nämnde igår. Där tog Hippien i mig över. Fjäderörhängena flaxade iväg under tagandet av denna bild, men de finns. I flertal.

Jag började lägga in bilderna på datorn nu. Tänkte göra det "fort och lätt" (jag citerar mina tankar).

Det visade sig att man inte lägger in 1700 bilder på datorn "fort och lätt". Det tar sin lilla tid.
Jag orkar inte vänta.
FML

Oh sweet relief.

En dusch, lite sömn och jag känner mig levande igen. Det var inte Julia som klev av tåget från Malmö igår, det var en Zombie. Nej, det var förresten tre zombies till och med. Men nu är Zombien lite piggare!
Det jag avskyr mest med att resa, det är att packa upp. Packa är jättekul, men packa upp är ju så deprimerande! Allt kul är slut, resedepressionen är på ingång och man har bara vardag och se fram emot. Och den där satans väskan som står och flinar åt en. Strör salt i såren, spottar när man ligger ner, sparkar på en, hånskrattar, förödmj...ja ni fattar vart jag vill komma.

Utöver att jag är zombie är jag även Hippie. Ja, i det närmaste. Minus rastaflätorna. 12 armband pryder mina handleder, fjädrarna dinglar i öronen och aladdinbyxorna är på. Det är faktiskt sant. Sååå bekvämt! Att det ser ut som om en blind förskoleelev valt min outfit bryr jag mig inte så värst mycket om, det är ju så bekvämt!

Jag har en mycket supervacker bild på kameran på beskriven outfit, som togs av mor min efter några svettiga försök att få henne tekniskt medveten från min sida. Mission not so well accomplished, men bilden fick jag. Nu är det dock jag som är tekniskt efterbliven eftersom det verkligen inte går att ladda in bilderna på datorn. Jag får väl försöke imorgon, på min laptop.

HEJ mina kära vänner! :D

Nuu har jag anlänt till Götlaborg igen! Internet-tillgången har varit urusel så jag har bara hunnit gå in snabbisar hela tiden, men nu har jag tillgång till internet whenever i waaaant!

Jag är så genomtrött som jag någonsin har varit just nu, varför inlägget kommer bli kort. Det har varit en fruktansvärt intensiv månad, varje dag har fört med sig väldigt mycket nya intryck och upplevelser. Att till råga på allt inte sova ordentligt, gör min trötthet till extremt överhängande. Men resan har varit så himla rolig, har massa att berätta :), samt 1700 bilder av mig, 2400 från O och okänt antal från T.

Jag har en del grejor att ta tag  nu när jag väl är hemma. Men det tänker jag inte bekymra mig om nu. Nu ska jag duscha. Sen ska jag lägga mig i min sköna säng och sova tills jag vaknar av mig själv. Fy-För-Faan vad GÖTT!

Hörs:D