Oh sweet relief.

En dusch, lite sömn och jag känner mig levande igen. Det var inte Julia som klev av tåget från Malmö igår, det var en Zombie. Nej, det var förresten tre zombies till och med. Men nu är Zombien lite piggare!
Det jag avskyr mest med att resa, det är att packa upp. Packa är jättekul, men packa upp är ju så deprimerande! Allt kul är slut, resedepressionen är på ingång och man har bara vardag och se fram emot. Och den där satans väskan som står och flinar åt en. Strör salt i såren, spottar när man ligger ner, sparkar på en, hånskrattar, förödmj...ja ni fattar vart jag vill komma.

Utöver att jag är zombie är jag även Hippie. Ja, i det närmaste. Minus rastaflätorna. 12 armband pryder mina handleder, fjädrarna dinglar i öronen och aladdinbyxorna är på. Det är faktiskt sant. Sååå bekvämt! Att det ser ut som om en blind förskoleelev valt min outfit bryr jag mig inte så värst mycket om, det är ju så bekvämt!

Jag har en mycket supervacker bild på kameran på beskriven outfit, som togs av mor min efter några svettiga försök att få henne tekniskt medveten från min sida. Mission not so well accomplished, men bilden fick jag. Nu är det dock jag som är tekniskt efterbliven eftersom det verkligen inte går att ladda in bilderna på datorn. Jag får väl försöke imorgon, på min laptop.