Idag har jag suttit fyra timmar i en bil, och ätit världens godaste mat hos min faster på Skaraslätten!
Släktmiddag var det. Släkten på min pappas sida träffas inte så ofta, så det är väl trevligt när det händer. Mina kusiner där är avsevärt äldre än mig, och har en hel hop med barn. Masssssor med barn, överallt. Alla är extremt lika och jag kommer aldrig lära mig vad alla heter! Det känns ju lite hemskt att säga. Med andra ord har jag inte mycket gemensamt med den sidan om man kan uttrycka det så, som jag har med mammas sida där kusinerna är jämngamla och bor här.

Faster hade lagat galet god mat! älgkött med potatisgratäng, brysselkål och någon god sås till varmrätt. Passionsfruktsfromage och kladdkaka och nötkaka och mandelkakor och nötkakor och så vidare och så vidare till efterrätt, men det godaste av allt var sparrissoppan vi fick när vi kom! M-m-m!
Det är sannerligen en middag man ser fram emot i flera månader i förväg!

Synd bara att de bor långt bort, att det tar två timmar att åka dit och att vägarna är väldigt tråkiga. Man svänger ca 8 gånger på hela vägen. Jag räknade nu, jag hittade inte bara på. Rakt, rakt, rakt, rakt.

Nu är jag iallafall hemma och tänkte placera mig i soffan och softa. Det går en hel del bra filmer idag har jag fått för mig, och jag är sugen på en vara-hemma-och-inte-lyfta-ett-finger-kväll. Sånt gillar jag. Då och då.