Jag har nyss påbörjat läsaren av tredje delen i serien Kejsaren, nämligen Svärdens Fält, och finner mig själv fylld av vördnad till Caesar. Han är närmast en ikon i mina tankar, och jag fascineras av hans sätt att påverka de runt omkring honom. En anledning till detta är Igguldens sätt att så fängslande beskriva situationer och miljöer, där Caesars liv utspelade sig.

Varje morgon sitter jag på bussen och läser om Caesars upptåg. Och varje morgon tittar jag upp precis i tid för att komma ihåg att kliva av bussen. Jag sitter helt försjunken i boken, utan att ha en aning om var jag är eller vad klockan är, tills jag (ibland av ren tur) minns att gå av. Jag älskar böcker där man blir som förlorad, och nu har jag sannerligen hittat det ultimata tidsfördrivet. Under en lång tid har jag inte läst alls, på grund av tidsbrist eller brist på ork, men nu läser jag så snart jag har en lucka över.

Boken är så fantastiskt välskriven. Vissa meningar och formuleringar har givit mig rysningar och gåshud. Man ser situationer framför sig, jag kan se de romerska legionärerna i all sin styrka och allt sitt mod, och jag känner hur fienden bleknar när de kommer tågande. Den Romerska Armén, som saknade like i världen under sin tid. Jag ryser vid tanken!

Min dröm för tillfället är att åka till Rom. Jag vill gå på de gator där Julius växte upp, där Sulla störtades och där Marius gick segertåg. Jag måste till Rom!

Ursäkta om jag skriver som om jag mist förståndet, men jag är helt betagen.