Här sitter jag i valet och kvalet.
Jag är så galet mys-sugen. Sugen på att gosa, nej; BORRA ner mig i soffan med massa filtar och kuddar och Otto full med te. Och så en stor, feting-marabou på det, tillsammans med en bra film. Hur idylliskt kan det låta?

Filmen har jag klar...Public Enemies. Då blir det ännu bättre; bekvämt, mysigt, godis-gott och ögongodis; min själfrände Johnny Depp.

Jag har liksom inte haft en sekund för mig själv den här veckan. True story faktiskt, för en gångs skull.
Ärenden och skolarbeten har avlöst varandra, och nu är jag trött. Kom nyss hem från barnvakts-uppdrag, och jag vill mysa!!!

Men så sätter sig den lilla djävulen på min axel och tycker jag ska tänka på att det är torsdag, och att jag faktiskt borde tänka mig för innan jag smäller i mig choklad.
Jag håller inte med.

Om man har jobbat hårt så förtjänar man liksom lite gott. Det förbränner sig själv faktiskt, det är inte många so vet om det. Kan eventuellt bero på att det är min högst personligt påhittade teori. Men det borde vara så.

Hmm...chokladmys eller inte chokladmys...det är frågan!