Hur lat är man om man inte orkar gå och lägga sig?
Sorgligt lat blir mitt svar.

Jag sitter och skriver psykologi, försöker stuva undan så mycket arbete som möjligt. Jag är en sådan som hellre får saker gjort i förväg så man kan unna sig dagar då man inte gör ett skvatt. Det är bland det bästa jag vet, att vakna en morgon och tänka: idag ska jag inte göra någonting alls. Många tycker nog att det är tråkigt, men att vara helt fri från all sorts ansvar är underbart.
Det luriga med psykologi, och framför allt med det vi göra nu, är att man känner igen sig lite för mycket. Uppgiften nu går ut på att skriva och redovisa om en psykisk sjukdom; symptom, definition, behandling och fallbeskrivning. Jag läser om manodepressivitet/ bipolärt syndrom, något som är ganska intressant. Det som kan ge en hjärnspöken är dock att alla har ju svängiga perioder, så när man läser att symptomen är nedstämdhet eller ovanligt glatt humör så blir man ju lite smått orolig! Men så är det ju med alla sjukdomar man läser om!

Idag har jag och Lydia varit nere vid havet och lekt lite med kamerorna, och sen har jag kollat när hon och lagt LIBK spelat match. Det blev tyvärr förlust men det var mot Kungälv och de är ju väldigt bra. Nu ska jag nog snart sova, för imorgon ska jag och pappa titta på Vasaloppet. Rasandes konstigt att jag ska upp och kolla på sport, men någon gång måste ju vara den första! Nu är det bara sju timmar och fyrtiofem minuter kvar så jag ska genast gå och lägga mig! Ha det bra!