Workingissues

Jag kan redan nu urskilja vilken typ av arbetande vuxen jag kommer att bli.
Jag kommer att bli en sådan som inte kan säga nej.
Jag kommer att ta med mig jobbet hem och jobba tills jag känner mig klar (vilket man aldrig blir).
Jag kommer att jobba obekväma dagar och tider, och inte ha tid för annat.
Jag kommer att få allt mindre kontakt med nära och kära.
Hey. Det har ju redan hänt?
Häromdagen fick jag ett totalt brejk och blev nästan sjuk på kuppen.
Orsak?
Stress, för lite vila, ingen träning, ingen fritid.
Jag sov i tretton timmar och kom tillbaka som en ny människa, om än lika trött som innan.
Det håller inte i längden.
Ändå hör jag mig själv acceptera mer arbetsbörda på jobbet följande dag.
Jag måste komma på hur jag ska lösa det här, för det håller inte...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0