Värkande vader, värkande lår, trött huvud.
Så kan man sammanfatta helgen!
Mycket innebandylir denna helg, och för att vara helt ärlig var det satans kul.

Första gången på ett x antal månader jag kände äkta spelglädje. Nu minns jag varför jag började spela från början:)

Í övrigt försöker jag hålla skenet uppe här hemma. Det där skenet av att jag visst har full pejl på läget, inte tappar bort väsentliga ägodelar fyra-tolv gånger per dag, eller titt som tätt går hemifrån med samtliga av husets lampor tända. Jag kan med andra ord absolut konstatera att jag är kapabel till att bo ensam:)
För att bevisa det kan jag ju då nämna att jag just hängde tvätt (som jag tvättat själv) och att en andra maskin är på gång (som jag tvättar SJÄLV)!

En jävel på att snabbstäda har jag blivit också.
Schvoop schvoop säger det och vips är hela huset prima ballerina. Nästan.

Nu har det blivit dags för denna trötta flicka att krypa ner under trefaldigt lager av filtar och täcken och sova som en stock. Det där med element har jag inte vågat mig på än nämligen...

Godnatt, sleep tight!