Fast du inte lyssnade vet jag att du hörde ändå 2/1-2012, 17:44 (L)

Gokväll! :) Sååå mycket blandade känslor, och så frenetiskt mycket att tänka på i dessa tider. Ena sekunden euforiskt lyckorus, andra sekunden panikartad hopplöshet. Upp som en sol, ned som en pannkaka, brukar man ju säga. Idag fick jag äran att följa med och kolla på när mina underbara barnvaktsbarn dansade lussedans på skolans uppvisning. Jag kan säga att det var en stolt barnvakt som satt i publiken med tårar i ögonen (sant, lättrörd tjej) när världens finaste barn dansade runt. Åh vad de var duktiga! Till råga på allt fick jag en julklapp av dem också, öppnas på julafton. Naturligtvis hade jag julklappar åt dem också, de är så väl värda det så jag kan inte ens beskriva! Det var euforiskt lyckorus of the day. Nu till panikartad hopplöshet. En väldigt nära anhörig till mig har hastigt insjuknat i en mycket tragisk sjukdom, och läggs in på sjukhus imorgon. Det har gått så fort att jag inte hunnit smälta allt än. Det kommer i attacker, och tyvärr är det samma två personer som verkar vara med då attackerna kommer, nämligen Jonathan och Lydia. Känns orättvist mot dem. Hur som helst är jag hemskt nervös och mycket orolig, av naturliga orsaker, inför detta. Operation sker inom ett par dagar, och jag kan inte annat än hålla tummarna. Känner mig så fruktansvärt maktlös. Hoppas er jul enbart är mysig och rolig! :)

Hej hej! När jag ska planera något går det alltid på ungefär samma sätt. Hade en bild på hur extremt rörigt det är när jag planerar, men telefonen vill inte samarbeta så den får ni klara er utan. Satt som bäst och planerade Mexiko-LA resan häromdagen. Det gick till så här, och så går det alltid när jag budgetplanerar!! 1. Sätter mig med papper, penna, reseguide, internetbank, mer papper, lönespec, myskläder, glasögon, mellanmål, hummersoppa, en butler, väl avkyld champagne och en kappsäck full med pengar. Ready, set GO! 2.Tänker, Okej, vad ska jag börja med? Flygbiljetter. 3. Fastnar i två timmar i flygplansträsket, förvirrad som en missledande GPS och med tålamod som en testosteronstinn avelshingst. HELSEFYR vad många bolag det finns! Kan man inte förenkla processen med att ha ett enda flygbolag!? 4. Hittar till slut guldkorn för 5600 spänn. Vilket kap! 5. För att vara på den säkra sidan i budgeten, räknar jag med 7000. Eller kanske 8000....utifall att! 6.Räknar likadant med boende, fickpengar, mat, övriga utgifter och skoputsning. 7. Resan kostar plötsligt 140 000. 8. Räknar ut att jag behöver jobba sexton timmar om dygnet sex dagar i veckan för att ens ha en chans att komma över svenska gränsen. 9. Ger upp och går och lägger mig. Som tur var kom mamma in mellan steg åtta och nio, och talade mig tillrätta. "Julia, en natt på ett hotell i Mexiko kostar inte 2000kronor..." Så nu har jag en budget. Beräknad lite i överkant...

Storslagna planer tar form i mitt huvud i skrivande stund!

Eeh..okej egentligen tog de form för längesedan, men erkänn det lät pampigt att skriva sådär?

Jag säger bara;
Mehiiiicooo!

Ja alltså Mexiko. OCh så säger jag LA BABY!!!

YES! Vi har utvecklat min resrutt till Änglarnas stad. Som en liten avrundning på två förhoppningsvis fantastiska månader. Peppar peppar!
Min älskade barndomsvän L flyttar till USA i December, till min stora sorg och saknad. Jag hade tänkt flyga över och hälsa på, men när priset 6500 kronor poppade upp på skärmen såg jag mig själv sittandes på en parkbänk på äldre dar. Inget att föredra!

Det var då hon kläckte den, Iden med stor I! Jag flyger så klart direkt till LA efter mitt Mexiko-äventyr! Spara pengar, bo hos Linn, CHACHIING! :D

Så nu jobbar jag på det. På flera olika plan.
Jädrar i mig vad motiverad jag blev nu!

Sviterna efter onsdagens skräckfilm sitter i, och tröttheten yttrar sig i form av ikeakassar i ansiktet.
Det var Paranormal Activity 3, det var skrik, gråt  och skratt. Ja, skratt. Medan jag skriker i ren skräck sitter Kristoffer och skrattar så att stolen skakar. Jag säger då det, han kan omöjligt vara av mänskligt blod!
Tur man har goa kompisar som lånar ut (läs; dumpar på mig för att slippa hålla) sina jackor till mig; med en vägg runt axlarna och en stor boll i knäet klarar man även den värsta spökattacken.

Min vana trogen kan jag dock inte sova efter skräckfilmer. Särskilt inte filmer av typen dörren-stängdes-av-sig-själv-och-en-osynlig-hand-drog-undan-täcket. Då är det en livrädd liten flicka som klamrar sig fast i sig själv (i brist på annat) under täcket, med en vaksam blick ut mot mörka hallen.

Tur är iallafall att även min 25-åriga kollega hade samma problem som jag efter Paranormal. Då känns det lite bättre...

Idag firar jag och going Therse ettårsjubileum!

Vi har nu känt varandra i ett helt år, men det känns som om vi känt varandra hela livet. Tänker inte skriva någon lökig text om hur bra Tess är, för det vet hon! :D <3

imorgon ska vi hur som helst, hon jag och elin, fira att det var ett år sedan vi åkte till SA och att vi vart vänner i ett år! KUUUUL!

Nu skållar jag halsen med en kopp te och funderar på hur länge jag orkar vänta med att lägga mig...
typ två minuter. Tops.

Hallå! :)

Härlig dag idag! Har varit och fikat med lite vänner, för att sedan äntra Kitas ännu en gång. Nostalgin sköljde över mig som en våg, och man var åter hemma i trapporna i skolan. Lärarna var desamma, maten var densamma, känslan var ny. Det är inte vi som hör hemma där längre. Inte så många familjära ansikten i korridoren, men samma myller och samma ljud. Härligt.

När jag ändå var igång lyckades jag ragga till mig en mattebok av min gamla mattelärare! Kommer att komma väl till pass då jag för tillfället hjälpen en kille med Matte B efter bästa förmåga. Den blir troligtvis än bättre med boken till hands!

Studiehjälp gånger två idag, alltid lika givande, om än tålamodskrävande på vissa uppdrag. Andra går som smort.
När man sedan kommer hem och ser ett besvarat mail från sina kära kollegor, där det står att man är saknad, blir man varm i hjärtat. Längtar tillbaka till jobbet! (Jag kan inte ens vara ledig en halv dag utan att sakna det....jeeez).

Nu blir det sova för att orka jobba imorgon, och för att orka hämta ut mitt paket från Nelly innan jobbet!

KRAMIS

Jag har en klänning med en magisk volang. Det är sant!
Klänningen är tight, i ostretchigt tyg, och fodralliknande.
Och mitt på magen sitter en volang. En magisk sådan.

Min Magiska Volang gör så att man kan äta och äta och äta och ÄNDÅ ha fodralklänning på sig! :D

Nu har jag hittat ett par magiska leggings...

De har en 10cm bred resårkant som sitter som en smäck över magen! ÄLSKAR DEM! :D
Utöver det haffade  jag även en go stickad sak på Gina Tricot idag, samt en halsduk.
Första gången jag var på stan sen i somras typ, så jag får skylla på det...

Häromdagen kikade jag in på Nellys hemsida, och fick syn på att de hade höstrea!

Jag kan redan nu urskilja vilken typ av arbetande vuxen jag kommer att bli.

Kära återseenden, och en stor lättnad. Känns skönt att veta helt klart. Att äntligen få det ur huvudet, och att kunna se fram emot ett nytt tillfälle. Lättnad å ena sidan.
Stor irritation å andra. Irritation och frustration. Ämnet är bytt, känslan är bytt, kvar är frågor och frustration.
Hur ska jag kunna veta? Tala klarspråk. Eller nej, bara tala.
"Att tala är silver, att tiga är guld".
Inte alltid. Ibland är det guld att kunna förstå. Svårt att förstå utan att höra. Eller se. Eller ens uppfatta.

Analys efter analys. Nackdelen med att vara av det tjejiga sorten. Ständigt dessa analyser.
Vad skönt att kunna uppleva saker utan att behöva granska in i minsta beståndsdel efteråt. Undrar just hur det skulle kännas...särskilt när det man analyserar kanske inte ens är något att analysera? Eller om det bara existerar i en verklighet som jag ser, men ingen annan? Jag, och förhoppningsvis någon mer, men det går inte att veta. Eller gör det det?

Det gör det. Men mycket är i vägen. En väldigt liten grej fysiskt sätt, ett helt företag psykiskt. Och det vet jag, att dit kommer jag aldrig. Sånt är livet.

Fast jag skulle bra gärna vilja veta om min verklighet är någon annans, eller om det bara är en hjärnas fantasifoster?

Massor av frågor, inga svar.

Dags att sova.

Hejsanhejsan! Julle är tillbaka bakom skärmen, i sällskap av extrem bloggtorka.

Hejsanhejsan

GALET vad jag har städat idag!

Grannarna har kommit in med blommor och choklad, och beklagat den tragiska nyheten att jag är döende i en svår sjukdom. När jag förklarar att jag städar bara så tittade de lite förvirrat på varandra. Jag svär på att jag hörde någon viska något om att "hämta männen i de vita rockarna". Är inte helt säker dock.

Hela nedervåningen kliniskt ren, luktar sommarblommor, nu är det övervåningen kvar. Jag känner mig lite som stormen Catrina. Fast typ tvärtom. Istället för att ställa till med oreda reder jag upp oredan. Men virvlandet är likadant!!

Och så är det faktiskt satans kul! Jag hoppar omkring i eufori till Timbuktus svängiga röst och rockar loss som värsta stjärnan. Jag är helt bergis sjukt snygg för tillfället.

Neeej plikten kallar, back to the dammsugare!



Så kan man tro att det känns att städa...SKJUT MIIIIG typ, men not with the Biggs it doesn't!